Jesus som arketyp. Jesu återkomst som paradismänniskans återkomst

Jag har lekt med tanken att namnet "Jesus" i Nya Testamentet inte var menat som hänsyftande på en enda historisk person, utan på en paradisisk människotyp som fanns innan civilisationen började, men som "korsfästes" (mer eller mindre symboliskt) med dess intrång. Och att evangeliernas berättelser ungefär är den tidens romaner eller legender om den "siste jesusmänniskan". Användningen av ordet Jesus skulle vara en motsvarighet till GT:s "Adam" - som ska representera "den förste fallna människan". Namnet Jesus skulle då innebära ungefär "Den siste paradismänniskan". Ett sådant synsätt skulle kanske göra rätt åt den klart legendariska karaktären hos evangelierna med alla deras mirakler, som inte var menade att tas bokstavligen. NT:s brev skulle sedan bli en slags felläsning av dessa legender, där man tog allt för historisk sanning, och Jesus blev en slags ny kejsare för dem, även om namnet Jesus i evangelierna aldrig syftade på en enda människa, utan på ett kollektiv.

Uppenbarelseboken och Jesu återkomst skulle då handla om paradismänniskans återkomst som människotyp, efter en lång tid av frånvaro. Det skulle inte handla om en enda människas återkomst "på himlens skyar", något det inte går att ens föreställa sig, utan det skulle ganska enkelt handla om paradismänniskans vaknande i en skara människor strax innan civilisationen kollapsar. Ungefär som Bertil Malmberg diktar i sin domedagsdikt "Aftonrodnad":


Vi höra obekanta stridsrop skalla
– ohjälpligt närmar sig den sista stunden.
Men innan våra tunga fästen falla
kan rasens liv förvandla sig från grunden.

...

"Det fromma liv som middagsljuset glömde
kan sakta vakna med vår avskedssmärta
– och vad den unga mänskligheten drömde
brinna emot oss som ett heligt hjärta."


Det är i denna mening jag har känt mig som Jesus i mina Jesuspsykoser (tre stycken sammanlagt). Jag har aldrig riktigt trott att jag är just den där historiske Jesusen, utan jag har famlat med tolkningen, och så har det spårat ur, eftersom jag inte rikigt förstått hur jag ska tolka Jesusrollen som jag känner mig axla. Med ovanstående förståelse kan jag göra en tolkning av den som inte blir psykotisk. Jesus reinkarneras aldrig som person, så jag kan inte vara Jesus på det sättet.